French Impressionist Painter, 1841-1919 French painter, printmaker and sculptor. He was one of the founders and leading exponents of IMPRESSIONISM from the late 1860s, producing some of the movement's most famous images of carefree leisure. He broke with his Impressionist colleagues to exhibit at the Salon from 1878, and from c. 1884 he adopted a more linear style indebted to the Old Masters. His critical reputation has suffered from the many minor works he produced during his later years.   Related Paintings of Pierre-Auguste Renoir :. | Road at Wargemont | Femme d'Alger (mk32) | Still Life-Spring Flowers in a Greenhouse | La Premiere Sortie (The First Outing) (mk09) | young girls at the piano |
Related Artists:
BEER, Jan de
Netherlandish Painter, ca.1475-1528 South Netherlandish painter and draughtsman. He is first mentioned in 1490 in the register of the Antwerp Guild of St Luke, apprenticed to the painter Gillis van Everen ( fl 1477-1513). In 1504 de Beer became a master. He subsequently served as alderman of the guild in 1509 and dean in 1515, although he found himself temperamentally unsuited to the position of dean, as is known from a lawsuit he filed in 1519 regarding guild administration. This document also reveals that de Beer participated in the preparations for Charles V's 'Joyous Entry' into Antwerp in 1515 and for the Antwerp Society of Rhetoricians' entry that year in the Malines landjuweel (regional competition of the rhetoricians). In 1510 and 1513 de Beer enrolled apprentices; his son Aert de Beer (c. 1509-before 6 Aug 1540) became an Antwerp master in 1529. The artist is undocumented between 1519 and 1528, by which date he was dead. In 1567 Guicciardini included de Beer in his list of famous Netherlandish painters.
STRIGEL, Hans II
German painter, Swabian school (active 1450-1480 in Memmingen). Painter. The panels of the Montfort-Werdenberg Altarpiece and a Deposition mural (1477), fragment of a series in the church at Tiefenbach, Allgäu, are documented as his. They show an artist in the tradition of Hans Multscher, using strongly foreshortened perspectives for an emphatic relaying of realities. In the 1470s he attempted to tone down the contrasts, to organize his figures after the manner of the Master of Sterzing: a change of style shown in the panels of the Mickhausener altar (Budapest, Mus. F.A.) and the Saints and Passion scenes in the Oberhaus-Museum
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.